Att vara människa

Italy Daily Life Smartphones

Foto: TT/AP

November dränerar sinnet på det lilla lager av vardagsgnistor som byggts upp under sommaren, och när julmånaden kommer hänger sig många tacksamt åt de energigivande traditionerna i den mörkaste tiden.

Det brukar anses förståeligt och accepteras i regel också av dem som vurmar för ett ”naturligt” liv. Men naturligt är det knappast, elljusfrosseriet, tingeltanglet och klappkonsumtionen, åtminstone inte om man med ”naturligt” menar något som ligger närmare det liv våra hårt ansatta förfäder levde.

De ville ju inte stanna där, förfäderna. Då hade vi inte nått hit. Vi är människor – gruppberoende och trygghetstörstande men också rastlösa, nyfikna och gränsbrytande – och den tillvaro som är naturlig för oss är den vi skapar oss.

Skogen har varit vårt hem, och slätterna och stränderna, men också hyddorna, stenhusen, vardagsrummen och kontoren. Och genom årtusenden har vårt inre, det hypotetiska, det kanske möjliga, blivit allt centralare. I dag är också skärmen vårt habitat.

Om jag springer i skogen och samtidigt låter musik strömma genom min hjärna från lurar, är jag mindre närvarande i livet då? Är musiken en mindre naturlig del av tillvaron än ljudet av löpsteg och koltrastar?

Är det lägre livskvalitet i att konsumera film, datorspel och sociala medier än att gå i skog och mark, att bara prata med folk man möter och aldrig via en skärm?

Är det bättre att äta rovor med händerna än att excellera i alltmer komplicerade italienska kaffedrinkar?

Borde alla bo på landet? Det vore en ekologisk katastrof. Borde ingen mat industritillverkas? De farligaste gifterna finns i naturen.

Den som ändrar formen på sin näsa eller sina bröst fördöms för att förneka sitt naturliga utseende. Men är det onaturligt att återställa vikande hårväxt? Att justera en gomspalt? Att operera en klumpfot?

Var ska vi dra gränsen?

Vår plats på jorden är inte snävt definierad på det sätt hjortarnas eller getingarnas är. Den förflyttas ständigt. Desto viktigare då att vi använder hela vårt medvetandes kraft till att begripa konsekvenserna av vad vi gör.

Det enda riktigt viktiga vi borde fråga oss inför våra livsval är huruvida vi skadar eller inte och, helst, om vi möjligen bidrar till ett bättre liv för fler varelser. I övrigt: lev och låt leva.

Den som är ateist bör kunna dra slutsatsen att livsstilen inte är något av Gud givet. Den som är troende bör kunna komma fram till att det enda viktiga i ens andliga mognad är relationen mellan en själv och Gud, och gör man gott bör det vara gott. Det kan man göra på en skärm lika väl som i skogen. Förmodligen lättare.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
Framstegsbloggen Nyheten är till sin natur negativ. Mellan larm och kriser kan det vara svårt att se hur världen förbättras. DN.se-medarbetaren och författaren Anders Bolling vaskar fram de ljusare kornen ur rubrikflödet. Ibland ligger det oväntade just där.

 Tidigare inlägg

Senare inlägg