Snart faller stjärnorna

När det regnar stjärnor gäller det att ha vädret och månen på sin sida. Vädret är färskvara som inte ens meteorologerna alltid har koll på men månen, den går att förutse eftersom den ingår i det mäktiga urverk som vår natthimmel är det yttersta tecknet på.

För den 17 november är det dags för årets upplaga av meteorregnet leoniderna. En gång det mäktigaste av alla stjärnfallsregn på himlen men sedan några år allt tunnare och inte längre lika spektakulärt.

För den som inte vet vad jag pratar om så ska det sägas att det inte är stjärnor som faller, namnet till trots. Istället är det jorden som kolliderar med grus och sten som rör sig i en bana runt solen.

Vid vissa tidpunkter varje år rör sig vår planet in i dessa stråk av småsten som när de kolliderar med atmosfären skapar allt från små eldflugor till enorma eldklot. Allt beroende på vilken hastighet och vilken storlek dessa gruskorn och stenar har.

Snyggt är det när det är som bäst.

Leonidernas stjärnfallsregn inleds redan den 14 november och avslutas den 20 samma månad men själva toppen, maximum, för regnet är den 17 november. Då kan vi vänta oss mellan 10 och 20 meteorer i timmen. Några av dem hyfsat stora och värda att hålla sig vaken för.

Att leoniderna, som fått sitt namn efter stjärnbilden Lejonet som de ser ut att skjutas ut från, har fått rykte om sig att vara något alldeles speciellt beror på en natt i november 1833 då världen tycktes gå under för många nordamerikaner.

Det var den 13 november och himlen var klar och kolmörk. Tidningarna dagarna efter fylldes av vittnesmål om hur himlen tagit eld och hur ”oräkneliga” stjärnor fallit mot jorden. Så här återgav en brevskrivare, K. Warren, det han sett i en tidning:

”Jag såg hur hela himlavalvet lystes upp av en ström av fallande meteorer eller lysande kroppar. I storlek varierade de från den som planeten Venus har, som befann sig strax över horisonten, till en ynka lysande punkt, och de lämnade alla en lysande svans som kunde ses under flera sekunder, beroende på deras ljusstyrka. De största släppte stora gnistor ifrån sig som liknade korta blixtar som från åska. Det är omöjligt att försöka uppskatta hur många som syntes i varje ögonblick eftersom det varierade. Även om det fanns de som liknade det hela vid en snöstorm så var de inte lika många som flingorna i en sådan.”

Inte lika många, men många nog för att 1833-års leonidregn för alltid kommer att bli ihågkommet.

Numera är leoniderna på tillbakagång och det går inte längre att räkna med tiotusentals i timmen. Men själv tänker jag ändå gå ut för att spana eftersom belöningen kan bli så stor. Det räcker med några riktigt vackra för att natten ska vara räddad.

Den som vill satsa några timmar från 23 och en bit efter midnatt ska söka upp en mörk plats med bra sikt – och molnfritt väder. Fast den delen är ju som sagt svår att göra något åt.

Jordens rotation gör att himlen vrider sig så att Lejonet stiger allt högre upp under natten. Med start klockan 23, då i nordost, jagar Lejonet upp och mot öster timmarna efter midnatt. Och månen, som annars utgör en tråkig källa till ljusförorening håller sig den här gången under horisonten hela natten.

Varför inte satsa på en solstol och arma kläder denna fredagsnatt då det för många kan gå att ta en extra sovmorgon när lördagen väl slår till.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
Clas Svahn är journalist på Dagens Nyheter och internationell samordnare i Riksorganisationen UFO-Sverige. Han har undersökt ovanliga fenomen och händelser sedan 42 år och är en kritisk men intresserad granskare av ”det okända”.

 Tidigare inlägg

Senare inlägg